Arkiv

Archive for the ‘Etableringsreformen’ Category

Vad är problemet?

2010/12/19 Kommentering av

För många kockar, som lagar olika soppa utan recept.

Är det ett problem att en viss del av de nyanlända inte kan läsa och skriva. Nej, det är fakta. Ingen skulle väl säga att det är ett problem att läkare inte är utbildade läkare när de kommer in på läkarutbildningen.

Den stora skillnaden i de här båda fallen är att läkarstuderande erbjuds en plan från start till mål, med möjlig finansiering och stor chans till jobb efter 7 år. Om den nyanlände erbjöds en sådan plan till ett yrke, vore det säkert en vinna – vinna situation även om det så tog 7 år.

Samordning och långsiktighet

Tänk om du som nyanländ efter några månaders grundläggande orientering av det nya landets språk och samhälle, erbjuds välja yrkesinriktning. En långsiktig plan där det språk du studerar är kopplat till det yrke du är på väg till. Praktik på arbetsplats ingår med samma självklarhet som på andra yrkesutbildningar. En röd tråd från start till mål med stor chans till jobb (inshallah).

Det finns några få, men kanske borde det bara finnas den typen av planer och utbildningar för nyanlända i Sverige. Utbildningar som har en plan till yrke från start till mål, med möjlig finansiering och rimlig chans till jobb. Det pratas om kommande brist på arbetskraft och dåliga integrationsresultat, men var är samordningen och långsiktigheten.

Tänk om det gick att presentera en sådan möjlighet för nyanlända. Där det beror på dig om du skall nå dit eller inte och inte på oförutsägbara regelverk och finansiering hos aktörer som Arbetsförmedlingen, komvux, externa utbildningsanordnare, regler för försörjningsstöd, CSN, prioriteringar inom kommunen och så vidare. Yrkesvalet kan vägas mellan dina förutsättningar och intressen, vilken insats du är beredd att göra, en rimlig tidsplan och vilka behov det finns på arbetsmarknaden.

Resultat av dålig samordning och kortsiktighet

I stället skall man först ta sig igenom nålsögat Sfi, där x% sorteras ut. Under tiden eller efteråt ges man i bästa fall möjlighet till språk- eller yrkesvägledande praktik. Det är långt ifrån säkert att det går att ordna inom önskat yrkesområde, ytterligare x% potentiella möjligheter försvinner.

Om du klarar kriterierna för SFI D inom områdena ”höra, läsa, tala och skriva” i tid, kan det vara dags för nästa steg. Många vägar vidare kräver godkända kärnämnen på grundvux, ytterligare x% sorteras bort. Vissa yrkesvägar kräver också godkänt på gymnasienivå. Nu har vi inte många % kvar av dem som startade. Frågan är också hur många som vet vilket yrke man egentligen är/var på väg till.

Faller du ur och inte har hittat något jobb under den här resan, så hänvisas du till försörjningsstöd. Och de som arbetar med försörjningsstöd, måste oftast förlita sig på åtgärder som erbjuds i andras regi, Arbetsförmedlingen, kommunala arbetsmarknadsenheter o.s.v. Men även där kan konkurrensen vara hård, beroende på prioriteringar och metoder. Nu gäller det att du har drivkraft kvar och vet vart du är på väg om du över huvud taget skall komma vidare.

Livet går vidare

Alternativet är att nöja sig att leva på försörjningsstöd, göra det som krävs av din handläggare och försöka bygga upp ett liv och en identitet på andra grunder eftersom dina ursprungliga mål om ett jobb, egen försörjning och ett självständigt liv ändå inte verkar vara möjliga att nå.

Vad är problemet? Vem bär ansvar för vad?

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.513777-nytt-tank-kravs-for-att-skapa-arbete-for-flyktingar

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.508491-selimovic-slar-in-oppna-dorrar

http://www.dn.se/nyheter/sverige/vad-som-helst-ar-battre-an-att-bara-sitta-hemma-1.1218533

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sa-ska-nyanlanda-snabbt-fa-arbete-1.1218532

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/minnesota-forenade-mina-varldar_5762763.svd

Kategorier:Etableringsreformen

Förebilder, underifrånperspektiv och kamelmjölk

2010/12/11 Kommentering av

Ett användbart motto för att fokusera på rätt sak i samtal med nyanlända är att man behöver kunna ”hantera sin dåtid och ha struktur på sin nutid för att kunna fokusera på sin framtid”*. Mottot känns högaktuellt just nu även för de vars verksamhet berörs av etableringsreformen. De signaler som kommer från kommuner rör sig i ett spänningsfält mellan vilda västern och aningslöshet.

MMR

I den bästa av världar hade kommuner fattat förvaltningsövergripande beslut om organisation, ambitionsnivå och ekonomisk fördelning innan reformen trädde i kraft. Mål, metod och resurs. Vad skall vi göra, hur skall vi göra det, vem/vilka skall göra det och med vilka resurser. En del kommuner verkar inte ens ha förstått att uppdraget har förändrats medan det i andra har fattats beslut utan samordning.

Demokratins dilemma, vad är det egentligen som styr

Okej, det kanske är svårt att ta till sig kunskap och empirisk forskning på alla områden. Frågan är bara vad som händer om man inte gör det. Vad blir det då som styr, starkast lobby, bäst strategisk förmåga, den som har mest makt, den som fattar beslut först, ekonomiskt fördelaktigast på kort sikt, enklaste vägen, mest populistiskt o.s.v. Demokratins dilemma kanske, men vad blir konsekvensen. Många kan nog känna igen sig i beskrivningen att de flesta egentligen vet, vilka metoder som är bäst för att nå verksamhetens mål, men att de ramar som kringgärdar verksamheten gör dessa omöjliga att förverkliga. Tyvärr leder det till att många inordnar sig i trygghetens fyrkantighet, sköter sitt arbete på ett oklanderligt sätt och står ut med dåliga resultat. Det beror ju ändå på något annat eller någon annan.

Underifrånperspektiv och kamelmjölk

Visst får vi gräsrötter säga vad vi tycker, påpeka det som inte fungerar och ge förslag på hur man kan göra i stället. Frågan är om vi vågar och orkar bry oss. Jag frågade en gång en somalier som på stående fot tackade ja till att ställa upp i en radiointervju om somalier aldrig är nervösa. Han svarade lika snabbt; ”Nej, vi är uppfödda på kamelmjölk”. Den glädje, kraft och hjälpsamhet som somalier och andra visar trots motgångar och bördor smittar av sig. Ta vara på det, även om det är svårt att få tag på kamelmjölk i Sverige.

Hur vet man om ingen berättar

Om nu AF kan med att förvänta sig att nyanlända som omfattas av etableringsreformen skall ha förtur till Sfi, framför introducenter och andra nyanlända, varför inte påtala det orimliga i det. Om du tycker att det är bättre för verksamheten att Sfi-undervisningen inte har skollov utan följer den arbetslinje som är målet, varför inte ta upp det. Om ledningen verkar ha förväntat sig att den lagstadgade samhällsinformationen skulle uppstå ur intet när november blev december, fast ingen fått uppdraget eller resurser fördelats till det, påtala det. Hur skall de ytterst ansvariga annars få veta det? Vad blir det då som styr.

Var finns förebilderna och de goda exemplen

I veckan läste jag boken ”Vara Vilja Kunna” en inspirationsbok för unga svensksomalier, där 20 somalier beskriver sin väg från idé till verklighet. Var hittar vi den typen av inspiration för att få struktur på nutiden i den kommunala världen. Var finns de goda exemplen på kommuner som legat i framkant och tagit förändringarna på allvar? Så snart vi kan hantera vår dåtid kommer vi att behöva dessa exempel för att få en bra struktur så att vi kan fokusera på framtiden igen.

Modellen är död men inte begravd

Den framgångsrika modell som beskrevs i ett tidigare inlägg har gått i graven, inte på grund av etableringsreformen utan för att beslut om organisation, ambitionsnivå och ekonomisk fördelning inför det nya uppdraget inte kom i tid. I stället tog en part beslut på eget initiativ och resten föll som en dominoeffekt. När övergripande beslut skall tas om några månader ställs man inför faktum och får riva upp allt en gång till om det inte var så man ville ha det. Till de kommuner som ännu inte förstått att det i princip inte längre finns något reglerat uppdrag om särskilda åtgärder för nyanlända (förutom 60 timmars samhällsinformation) sedan kravet på introduktionsplaner för alla togs bort, vill jag rikta en uppmaning. Börja dialogen innan det är för sent eller när pengarna tagit slut. Alla kommer att vilja ha sin del av kakan.

Fler förebilder

I boken ”Vara Vilja Kunna” finns flera av de där klassiska citaten som är så bra att ha med sig, som ”Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt” eller ”Det bästa sättet att skapa rättvisa i samhället är att vara rättvis mot sig själv först” och ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv”.

*Mottot som inledde det här inlägget har förmedlats av Christina Karlsson http://stepsforlife.se som är en av mina förebilder inom arbetsfältet med nyanlända.

Det finns fler, många deltagare som nämndes ovan, kollegor i kommunen och runt om i landet, personer som Leili Falsafi www.leilifalsafi.se och tjänstemän som Roy Melchert och Arjun Bakshi med sina rapporter från SKL. Bloggen som du just läst närmar sig tusen sidvisningar. Jag vet att flera med inflytande på området läser den och jag hoppas att fler skall skriva kommentarer i den, eller fortsätta att förmedla sina tankar via mail eller vid personliga möten. Att sprida kunskap, dela erfarenheter och föra en dialog är också att vara med och påverka.

 

 

 

Kategorier:Etableringsreformen

Framsteg eller tillbakagång?

2010/12/05 Kommentering av

Vad har de senaste årens utveckling av arbetet med introduktion för nyanlända varit värd? Hur skall framgångsfaktorerna komma fram liksom alla goda exempel på nyanlända som kommit vidare trots strukturella hinder och svag arbetsmarknad? Sorg, separation och frustration är känslor som många som arbetat i och runt kommuners introduktionsarbete nu hanterar samtidigt som etableringsreformen skall sjösättas på ett professionellt sätt.

Det är naturliga känslor i förändringsprocesser. Det som gör situationen speciell när det gäller etableringsreformen är att den i många avseenden hanterats så dåligt och beskrivits så onyanserat.

Omhändertagande eller professionella metoder

Ledande politiker envisas med att kalla de professionella metoder som kommuner arbetat efter som omhändertagande. Detta trots att de flesta kommuner sedan länge har arbetat enligt arbetslinjen och många organiserat arbetet utanför socialtjänsten, lokalmässigt eller i nämnder som ansvarat för arbetsmarknads- näringslivs- eller utbildningsfrågor, med åtgärder på heltid, introduktionsersättning och intensiv metodutveckling.

Socialtjänst

I de kommuner som lyckats med uppdraget har majoriteten av de nyanlända inte satt sin fot på socialkontoret vare sig under eller efter sin introduktion. Från 1/12 hänvisas alla till socialtjänsten och försörjningsstöd för sin första försörjning i Sverige efter uppehållstillstånd. Framsteg eller tillbakagång?

Språkundervisning och samhällsorientering

”Språk och samhällsorientering blir viktiga inslag för att etablera sig i samhället och ingår i den etableringsplan som upprättas för varje individ.” säger integrationsministern till Expressen 1/12.

Verkligheten är att språkundervisningen inte påverkas alls av reformen, skolformen består, liksom köerna. Tvärtom har förmodligen en statlig myndighet ännu mindre möjlighet att påverka innehållet i Sfi än vad nämnder inom kommunen haft, när kommunen haft hela uppdraget och även fått betala priset (genom ökat försörjningsstöd) om introduktionen inte lyckats. Framsteg eller tillbakagång?

Många kommuner har haft samhällsinformation i betydligt större utsträckning än de 60 timmar som etableringsreformen kräver. Framsteg eller tillbakagång?

Sammanfattning för dagen

Många exempel runt om i Sverige visar på hur framgångsrika metoder, samverkan och projekt gick i graven 1/12 eller riskerar att göra det inom en snar framtid. Under det senaste året har det upprepats gång på gång att kommuner fortfarande har en viktig roll. Ja, kommunal verksamhet, som skola, barnomsorg, socialtjänst med mera är viktig för kommunens invånare. Men när kommunen från 1/12 själva avgör ambitionsnivån för sin roll i etableringen av nyanlända blir det upp till kommunens politiker att prioritera och fördela resurserna.

Återigen blir reformen (även lokalt) ett experiment av politiska åsikter snarare än grundad på forskning och beprövad erfarenhet http://www.dn.se/debatt/etableringsreformen-ar-ett-riskprojekt-1.1214703 

Eftersom det inte finns någon styrning uppifrån för kommunens specifika arbete med nyanlända och vilka motprestationer som krävs för att få den statliga ersättningen är det nu upp till varje nämnd att försöka få sin del av kakan till det generella arbetet. Framsteg eller tillbakagång?

Det hade inte behövt vara så!

Okunskap eller desinformation

Okunskapen som råder i media, bland politiker och andra får alla ta sin del av ansvaret för. Det är ett komplext arbetsområde, som spänner över hela samhället. När man följer debatten just nu, använder sig politiker av generaliserande och opportuna påståenden och Arbetsförmedlingen visar upp en närmast naiv optimism (utåt i alla fall). Medias granskning är, som ofta nu för tiden inte så mycket granskande utan snarast ett kopierande av politikers uttalande eller av kritiska rösters.

Valfrihet

Om jag skulle få välja ut två saker som är avgörande för en lyckad etablering skulle jag välja, den enskildes drivkraft och ansvariga aktörers flexibilitet för att komma förbi strukturella hinder. Det finns tillräckligt med kunskap, erfarenheter och forskning på vad som ger framsteg respektive tillbakagång. Använd den i stället för att bygga upp nya strukturella hinder och sedan kalla det för valfrihet.

Hopp

Som sagts tidigare, står hoppet till att kommuners politiker inser att de har en viktig roll för helheten i reformen, även om det nu står dem fritt att välja vad, hur, när och med vilka resurser arbetet skall bedrivas.

Att ideella organisationer och föreningar träder in och tar en större del tillsammans med nyanlända och deras organisationer.

Att regeringen inte av stolthet håller fast vid sina beslut, utan precis som man har deklarerat, lyssnar till kritik och är öppen för justeringar av det som visar sig gå snett.

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.512795-lar-av-peab-i-sodertalje

http://www.dn.se/debatt/nyanlanda-behover-mer-an-en-klapp-pa-huvudet-1.1210102

http://www.expressen.se/debatt/1.2235522/erik-ullenhag-integrationspolitik-med-total-kontroll 

http://gd.se/ledare/debatt/1.2552256-delaktighet-istallet-for-omhandertagande

http://bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/1.1047551-invandrarreform-som-ar-en-tillbakagang

http://bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/1.1047739-far-hjalp-av-lotsar-pa-af

http://hallandsposten.se/asikter/debatt/1.1046793-arbetslinjen-fortydligas

http://www.smp.se/nyheter/lobbyn/fokus-pa-jobb-for-nya-invandrare(2198251).gm

http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20101130-5

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.503921-flyktingar-ar-inte-hjalplosa

http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.2543887-malet-invandrare-maste-fa-jobb-fortare 

http://gd.se/nyheter/gavle/1.2524598–snabbintegration-ett-riskprojekt-

http://lotidningen.se/2010/11/23/flyktingar-ska-lotsas-till-jobb/

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.492416-eget-ansvar-starker

http://www.aftonbladet.se/vigillarolika/article7988594.ab

 

Kategorier:Etableringsreformen

Fler kommentarer om etableringsreformen

2010/12/04 Kommentering av

Delar du uppfattningen att etableringsreformen är ett riskprojekt http://www.dn.se/debatt/etableringsreformen-ar-ett-riskprojekt-1.1214703 och att Sverige efter valet 2010 helt enkelt inte har råd att misslyckas med integrationsfrågorna. Då är du välkommen att dela med dig av dina tankar och erfarenheter, anonymt eller med namn genom att skriva kommentarer här

I artikeln http://www.expressen.se/debatt/1.2235522/erik-ullenhag-integrationspolitik-med-total-kontroll säger integrationsministern att vi skall vara ödmjuka inför stora reformer och att det kan komma att behövas ytterligare utveckling och förfinade verktyg. Bland annat nämns köer till Sfi, försörjningsstöd som initial försörjning, brist på tolkar och mångfald av lotsar, som exempel på områden som redan har identifierats.

Nedan följer ett urval av kommentarer från tidningar, insändare och e-post de senaste veckorna

En kommentar från flyktingsamordnaren i Herrljunga hittar du här

Påfallande är hur olika verkligheten beskrivs. AF ger överlag en positiv bild av läget, medan personal från kommuner och organisationer är mer bekymrade. De som svarat via mail beskriver t.ex. en rädsla för avprofessionalisering och att man försökt få till stånd en smidigare övergång lokalt men misslyckats. Ingen vore nog gladare än de som arbetat engagerat med uppdraget de senaste åren om farhågorna visar sig vara fel, men det verkar finnas för stora kunskapsluckor i debatten för att våga hoppas på det än.

I en insändare i den lokala tidningen i veckan talade en riksdagsman om reformen, som om den berör alla som invandrar och inte bara den femtedel som fått uppehållstillstånd av skyddsbehov eller liknande och deras anhöriga.

Jag är också ganska övertygad om att AF:s personal inte har insett målgruppens utgångsläge. Hur skulle de kunna göra det när de oftast inte haft så mycket kontakt med de nyanlända förrän de kommit en bra bit på vägen.

Det är glädjande att Erik Ullenhag redan nu pratar om uppföljningsinsatser i förebyggande syfte. Beklagligt däremot att han fortfarande benämner professionella metoder med hjälp till självhjälp under en begränsad tid, i syfte att kunna tillgodogöra sig introduktionsinsatser mot arbete, som ”omhändertagande”. Det gör mig orolig för att inte heller han har förstått vad uppdraget innebär.

Några av kommentarerna till artikeln på DN Debatt:

Jag instämmer i stora drag med Anders Lindström. Det finns många exempel på framgångsrikt integrationsarbete i olika kommuner. I Örebro lever kommunens arbetsmarknadsinriktade sfi och Arbetsförmedlingen i prestigelös harmoni och har tillsammans skapat vägar in på arbetsmarknaden för många nyanlända. Nu jobbar vi för att fortsätta samarbeta och motverka risken för vattentäta skott mellan stat och kommun. Etablera mera! Christopher von Stedingk, enhetschef Språk och framtid, Örebro kommun Christopher von Stedingk, 14:01, 25 november 2010.

Även jag, som flyktingsamordnare i Ulricehamns kommun delar skribentens och Cherstin Hanssons åsikt. 86% av de nyanlända flyktingarna i Ulricehamn har gått ut i självförsörjning efter två år. Det har inte skett genom en klapp på huvudet! Däremot har vi haft en respekt för att flyktingar ofta bär på trauman och oro som inte den med jobbet klart vid inresa har. Helhetsperspektivet har också varit ledstjärna: Hela familjens välbefinnande! Detta har man tappat nu… Kristina Åhslund, 18:33, 24 november 2010.

Gävle kommun känner inte igen sig i regeringens beskrivning. Vi har efter två år fått ut ca 50% i egen försörjning – helt utan samarbete med Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen har nu fått ett mycket svårt uppdrag – och vi ska stödja dem! Jag delar helt artikelförfattarens åsikt om att etableringsreformen är ett riskprojekt. Ansvariga måste även skilja på nyanlända flyktingar och arbetskraftsinvadring – det är helt olika målgrupper och behöver olika arbetsmetoder. Cherstin Hansson, Invandrarcentrum Gävle, 09:18, 24 november 2010.

Integrationen är antagligen den största samhällsutmaningen vi står inför. För att det ska fungera krävs sannolikt att vanliga svenskar, inklusive invandrare som har varit ett tag i Sverige, engagerar sig för att hjälpa till i mottagandet av de nyanlända. Det finns olika projekt man kan engagera sig i som medborgare. Jag råder er som har tid att se över vad ni har för möjligheter att göra en personlig insats. Det är fantastiskt kul att hjälpa andra. Johan, 22:52, 23 november 2010

Så här skriver Ingrid Ejeby integrationssamordnare i Mora kommun via e-post:

Ja visst kan man vara tveksam till om den nya reformen gör integrationen bättre! Här i Mora upplever jag i alla fall att Arbetsförmedlingen tagit uppdraget på stort allvar och är väl insatt i sitt uppdrag. Däremot bekymrar jag mig för vardagsfrågorna, alla ”små” bekymmer i vardagen för den nyanlända. Frågor om brev, räkningar, kallelser till tandvård, utvecklingssamtal för barnen etc etc – frågor som vi på Integrationsenheten får varje dag. Hur i hela fridens dar ska lotsen klara av det?!?

Fler tidningsartiklar:

http://bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/1.1047551-invandrarreform-som-ar-en-tillbakagang

http://bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/1.1047739-far-hjalp-av-lotsar-pa-af

http://hallandsposten.se/asikter/debatt/1.1046793-arbetslinjen-fortydligas

http://www.smp.se/nyheter/lobbyn/fokus-pa-jobb-for-nya-invandrare(2198251).gm

http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20101130-5

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.503921-flyktingar-ar-inte-hjalplosa

http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.2543887-malet-invandrare-maste-fa-jobb-fortare

 

 

 

Kategorier:Etableringsreformen

Dialogen har börjat (hoppas jag)

2010/11/28 Kommentering av

Tack för responsen efter repliken på DN-Debatt Etableringsreformen är ett riskprojekt Många har hört av sig med frågor för att få veta mer, eller för att uttrycka sin tacksamhet eller för att få replikera och ge en annan beskrivning av reformen. Precis den effekten var min förhoppning att repliken skulle få. En dialog om hellheten i stället för argument för och emot.

Anders Lindström

I bloggen http://jespersvensson.blogspot.com/2010/11/en-viktig-reform-etableras.html ges stöd åt reformen och integrationsministerns beskrivning av den. I en kommentar säger Jesper Svensson igår:

”Den artikel du länkar till avslutas med orden ”Vi har inte råd att misslyckas”. Men är det inte precis det vi har gjort, när snittiden till självförsörjning är sex-sju år?

Självklart ska man kunna diskutera hur reformen utformas. Det är också därför Erik Ullenhag är noga med att påpeka att han kommer att följa genomförandet noga och ha beredskap att rätta till eventuella brister.”

Svar på samma blogg idag:

Tack för att du tog upp tråden. Statistik kan användas för det syfte man vill föra fram. Argumentet 7 år till arbete pekar självklart på att något inte fungerat, men vad och när och av vilken anledning? I bloggen etableringsreformen finns försök att nyansera verkligheten bakom argumentet.

Kort är poängen följande. Eftersom kommuner lämnats själva med uppdraget tidigare, har kommunerna själva gjort egna reformer med arbetslinjen i fokus de senaste 5 åren (80% av de nyanlända flyktingarna erbjöds ingen åtgärd alls från AF – SKL:s rapport ”Matcha eller rusta” 2009*). Metoder och samverkan har utvecklats enormt. Resultaten av dessa reformer kommer inte fram i 7 års argumentet.

Det som sker nu är i stället att man slänger ut dessa erfarenheter och den kompetens som utvecklats med badvattnet. Pendeln slår helt åt andra hållet i onödan, när nya aktörer skall börja om från början. Reformen skulle säkert passat bättre för övriga 80% av invandrare än målgruppen ”flyktingar” som den vänder sig till. Under alla omständigheter hade mer av ”både-och” haft större förutsättningar att lyckas än ”antingen-eller”.

Reformen tar för lätt på den komplexitet som verkligheten innebär, när man kommer som nyanländ av flykting- eller skyddsbehov. Därför är det ett riskprojekt, som vi inte kan blunda för även om alla nu måste göra det bästa av situationen. Jag hoppas som du att man är beredd att rätta till bristerna och framför allt, att man inte väntar för länge. Därför har jag valt att börja dialogen redan nu.

CosmoKultur

* SKL Rapport 2009 Matcha eller rusta? eller Mynewsdesk Sammanfattning

Andra aktuella blogginlägg

http://carinaboberg.blogspot.com/2010/11/etableringsreformen.html

http://gabrielleliberal.blogspot.com/2010/11/erik-ullenhag-om-etableringsreformen.html

http://minsvenska.blogspot.com/2010/11/referat.html 

http://mtityreso.blogspot.com/2010/11/bra-debattinlagg-av-erik-ullenhag.html

http://qarlsson.se/wordpress/?p=977

http://gd.se/nyheter/gavle/1.2524598–snabbintegration-ett-riskprojekt-

http://lotidningen.se/2010/11/23/flyktingar-ska-lotsas-till-jobb/

Fortsättning följer (hoppas jag). Var med du också.

Kategorier:Etableringsreformen

Tips från coachen – jag menar, till lotsen (och AF)

2010/11/27 1 kommentar

En etableringsmodell som fungerar

En modell som bevisligen fungerat har under 7 år arbetats fram i den lilla kommunen Falköping i Västra Götaland, som för övrigt är Sveriges första  Cittaslow – det goda livet

‎15 personal arbetar just nu, i samverkan för ett gemensamt mål under samma tak med närmare 190 introduktionsdeltagare. Olika yrkesgrupper, med olika kulturell bakgrund kompletterar varandra med samordnade insatser, metoder och förhållningssätt. Unikt, jag vet inte. Fungerar det, absolut.

Bevis

Hur kan veta det. Ja, eftersom det inte har gått tillräckligt lång tid för att jämföra med mediantiden 7 år till arbete, som används som argument för etableringsreformen får vi lita till andra jämförelser. Det viktigaste beviset, som dock är svårt att mäta är deltagares drivkraft under och efter introduktionstiden. Så länge den finns fortsätter utvecklingen, flexibiliteten och motivationen tills chanser till jobb dyker upp. Arbetsmarknad och finanskris kan vi tyvärr inte göra något åt. Däremot kan vi visa på goda exempel och förebilder som i förlängningen förhoppningsvis ökar intresset för arbetsgivare att anställa med mångfaldsperspektiv.

Ett annat ”bevis” är att andelen som söker försörjningsstöd efter avslutad introduktion har minskat från 90 % till 30 % beroende på vilka år man jämför med. Under alla omständigheter så har majoriteten av deltagarna i introduktionsprogrammet de senaste åren över huvud taget inte behövt sätta sin fot på socialkontoret vare sig under eller efter introduktionstiden.

Försörjningsstöd och arbetslinjen

Att alla som omfattas av etableringsreformen, nu hänvisas till socialtjänsten för sin första försörjning efter beviljat uppehållstillstånd, sänder helt fel signal och är inte ett utan sju steg tillbaka. Det modifierar också integrationsministerns beskrivning av reformen i uttalandet på DN Debatt 2010-11-17 ”I stället för att tas emot av socialtjänsten ska nyanlända från dag ett mötas av insatser för arbete” . Det finns fler modifieringar av den artikeln som behöver göras, men det får vi återkomma till.

Det går inte nog att betona vikten av helhetssyn på etableringsfrågan. Individer är aldrig isolerade från ett sammanhang. Arbete är den enskilt viktigaste faktorn för en lyckad etablering och en lyckad integration i samhället, men riktigt så enkelt som reformen andas är det inte att nå dit.

Största hotet mot lyckad etablering, vid sidan om tröskeln till och tillgången på arbete.

En samlad organisation med helhetssyn och gemensamma ekonomiska resurser har större mölighet att vara flexibel utifrån omständigheter som hela tiden förändrar förutsättningarna. Nya lagar och regler, antagningskrav till utbildningar, villkor på arbetsmarknaden, vilka nyanlända som kommer och vilka frågeställningar som är aktuella för dagen. Den verkligheten måste mötas i en anda av lösningsfokus för att inte processen skall stoppas upp. Risken är annars att man hamnar i en återvändsgränd av stuprörs-diskussioner, som att det beror på något annat som vi i den egna organisationen inte rår över och inte kan göra något år. Det är förödande och det enskilt största hotet mot en lyckad etablering och en lyckad integration i samhället.

Arbetslinje eller skola

Att etableringsplanen nu blir beroende av kommuners lokala tolkning av skollagen för hur Sfi-undervsningen skall bedrivas är något som AF kan få svårt att påverka, när det gäller schemaläggning av heltidsåtgärd och fokus på arbetslinjen i pedagogiken. Nationellt ligger det inte ens under samma departement.

I en organisation med helhetssyn på etableringsfrågorna är det lättare att bryta ut framgångsfaktorer i arbetet för att nå en språkundervisning, som är inriktad på ett för yrket ändamålsenligt språk i förhållande till den enskildes yrkesmål och förutsättningar. Olika yrken kräver olika nivåer av språkkompetens i termer av att höra, läsa, tala och skriva svenska, som brukar användas som mått. I de kommuner som valt att upphandla särksild Sfi-undervisning för deltagare i introduktionsprogram, samordnat med övriga åtgärder, på heltid utan lov, med arbetsfokus i stället för utbildningsfokus riskerar det också att bli flera steg tillbaka i stället för framåt.

Länkar:

DN Debatt Etableringsreformen är ett riskprojekt

Facebook Etableringsreformen och Integration – Etablering

http://www.dn.se/debatt/nyanlanda-behover-mer-an-en-klapp-pa-huvudet-1.1210102

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.492416-eget-ansvar-starker

http://www.aftonbladet.se/vigillarolika/article7988594.ab

CosmoKultur 

 

 

Kategorier:Etableringsreformen

Reflektion efter reaktion

2010/11/25 Kommentering av

Dialog

En bra dialog är livet. I dialoger blir saker tydliga, man utvecklas och lär sig något nytt. Den senaste månaden har inneburit många dialoger med kloka människor för mig. Tack för det. Vanliga människor och ovanliga människor, kända människor och okända människor, icke religiösa och religiösa, små och stora, arga och glada. Varifrån man kommer spelar inte så stor roll i det sammanhanget. Vissa saker är universella.

Håller du med om att givande och tagande i dialog skapar kreativitet och samförstånd till skillnad från envägskommunikation. Resonemanget kan gälla samhällsorientering för nyanlända såväl som samtal om invandring och kanske också den vidare utvecklingen av etableringsreformen.

Socialt stöd

Ta en sådan sak som socialt stöd i samband med etableringsreformen. Vad tänker du på då? Omhändertagande? Sociala insatser enligt socialtjänstlagen? Begrepp blir ibland så belastade att man måste reda ut vad man menar först. Hur ofta pratar man om invandring utan att först ha rett ut om man pratar om migrationspolitik, etablering eller integration.

Vad kallar man det som sker medvetet i en ömsesidig pedagogisk process i samband med utveckling. När det gäller barn kan det kallas för uppfostran, när det gäller studerande kan det kallas för utbildning, när det gäller nyanlända som behöver orientera sig i en ny livssituation i ett nytt komplicerat samhälle kan det kallas för? omhändertagande, socialt stöd, nej det är väl inte det vi menar. Vad skall vi kalla det då? Professionellt bemötande? En metod att rustas? Hjälp till självhjälp? Coachning för att hitta tillbaka till ett självständigt liv?

Det viktiga är att vi vet vad vi menar och hur vet vi det? Och kan man fastställa ett givet antal timmar för alla oavsett livssituation för en sådan process. Oavsett ålder, utbildningsbakgrund, kulturell bakgrund, aktuell livssituation. Det fascinerande med etableringsarbetet är att alla livssituationer förekommer, både de som vi känner igen och de som är helt nya för oss. Dessutom vet vi inte vilka spännande utmaningar vi ställs inför nästa månad när nya för oss hittills okända människor kommer till oss.

De kommunala reformerna

Min erfarenhet är också att det fanns en omhändertagande attityd tills för 5-10 år sedan. Eftersom det inte kom någon etableringsreform då gjorde kommunerna egna lokala reformer. De har säkert lett fram till en spretig mängd lösningar, men dock lösningar. Många rapporter har producerats, många konferenser har vi haft, många studiebesök hos varandra, alla har ju haft en gemensam samhällelig ambition att målet är, egen försörjning och delaktighet i samhället.

Många kommuner vittnar om att man vänt trenden och uppger att majoriteten av de nyanlända inte söker försörjningsstöd efter två års introduktion. Vart tar de framgångsfaktorer som identifierats vägen nu?

Mediantiden till arbete

Det här med opinionsbildning är spännande och mediantiden på 7 år till arbete har vi nog alla hört några gånger nu. Någon som har källan till den uppgiften? Kan det vara så att för att få fram en mediantid på 7 år måste man börja räkna tillbaka till den tiden etableringen faktiskt var ganska omhändertagande. Hur vet vi då vilket resultat de lokala reformerna har haft. Någon sa i en artikel i GP idag i ett helt annat ämne att det är något mänskligt att bara kunna hålla ett perspektiv i huvudet samtidigt. Är det därför vi tänker antingen, eller i stället för både och. Är det därför pendeln lätt slår till revolution i stället för evolution vid förändringar.

Mätbara mål

Hur mäter man objektivt om en etableringsmodell varit framgångsrik eller inte? Om individer rustat sig maximalt, har ett mål och en drivkraft att söka alla tänkbara jobb över hela landet, men ingen vill anställa honom eller henne. Var ligger misslyckandet då? Ja frågorna är fler än svaren just nu, men i dialog kommer vi långt, eller hur.

Provocerande?

Tills nästa inlägg kan man ju alltid fundera på om det är provocerande att säga att det är bra för lärare med läraravtal, men dåligt för verksamheten. Vi hörs. Skriv gärna kommentarer.

DN Debatt Etableringsreformen är ett riskprojekt

CosmoKultur

Kategorier:Etableringsreformen